Grottenheter -Grotträddning
Olyckor i svenska grottor är ovanliga, men eftersom de flesta av Sveriges längsta och djupaste grottor finns i fjällområdet har Polisen ansvar för att rädda och undsätta nödställda här. Många av de mest besökta grottorna är flera hundra meter långa, vissa längre än en kilometer. Utmaningarna som möter fjällräddarna är mörker, kyla, väta, transport- och kommunikationssvårigheter.
Även om olyckor är ovanliga kräver de sannolikt en komplicerad logistik med stora resurser. Fjällräddningens grotträddningsgrupper i Frostviken, norra Jämtland, och Hemavan, södra Lappland utgör en första insatsstyrka. För att kunna lösa en svårare uppgift kan insatsen förstärkas med övriga fjällräddare, alpina grupper och kanske norska resurser. De svenska grottgrupperna kan förstås på samma sätt stärka en insats i Norge, där olyckor i grottor är vanligare.
Grotträddningsgrupperna består framför allt av medlemmar med ett stort eget intresse för grottkrypning, en förutsättning för att kunna orientera och färdas säkert under jord.
